60 vänner kärlek

Att få dela är för mig det viktigaste och finaste i livet. I går delade jag så mycket kärlek och glädje med så många vänner att jag totalt knockades.

Jag fyllde 40 i onsdags. Som jag sa i något form av ett välkomsttal jag försökte hålla på festen så var det inget revolutionerande med att fylla 40. Inget var förändrat på morgonen. Jag var fortfarande blek som ett spöke, hade fortfarande alldeles för stora fötter till min kropp och jag hade fortfarande kaos på jobbet. Däremot fick jag bjuda in till fest. Jag fick bjuda in de människor som jag tycker så vansinnigt mycket om. Som jag, i olika perioder och i olika sammanhang, haft och har runt mig. Som stärker mig, som lär mig och som inspirerar och motiverar mig. Som lyfter mig.

Det var 60 vänner kärlek som drog en fest. Och vilken jävla fest det blev sen då.

Vi hängde på min favoritkvarterskrog på Gullmarsplan. Finns ingen annan plats i världen som känns mer ypperlig för mig att ha en fest med mina vänner än på just Gullmarsplan. Livets origo. Världens vackraste plats. Väl på plats käkade vi god mat, drack en jäkla massa öl och vin, och skrattade så tårarna sprutade.

Det jag inte alls var förberedd på var alla känslor som skulle bubbla upp i mig under kvällen. Jag var också helt oförberedd på alla fantastiska tal som skulle hållas. Som skulle få mig att skratta, gråta och leva ännu ännu mer. Jag var oförberedd på att det plötsligt styrdes upp en överaskningsbränning utanför husknuten med bara fräsiga tjejer i fronten. Oförberedd på så många fina presenter; allt från egenbränt Kir till resepengar till vattenbussresor till blommor till halsband till teater till mitt favoritgodis. Oförberedd på att det skulle visas en film för mig, där vänner och familj hade bidragit med varma, roliga och fina hälsningar. Att få höra hälsningar från allt från mormor till Kennedy till Richard Slätt till pappa och mamma till Ulrika till Anna till Hornis till flera gick rätt in i hjärtat. Oförberedd på en egenhändigt snickrad framförd låt. Oförberedd.

Golvad. Jag var golvad. Och jag är fortfarande golvad.

När Cecilia har somnat i kväll ska jag sjunka ner i soffan och tänka mig tillbaka. Tillbaka på i går. Försöka komma ihåg fler detaljer. Syna varje tal i huvudet. Memorera allt det vackra. Som jag faktiskt har svårt att ta in. Jag vill minnas allt. För, kvällen i går var kanske den finaste kvällen i mitt liv. Jag kan omöjligt beskriva den tacksamhet och glädje jag känner inför er som på något vis fanns med i går. Det är NI som gör livet schysst att leva. Mitt. Och Cecilias. Utan er – ingenting.

Tack som fan:

Kalle S, Kalle L, Ulric, Filippa, Tommy, Lilltjafs, Siri, Anna W, Anna och Eddie, Anna E, Tinnie, Pernilla, Martin, Joseph, Madde, Walther, Bernhard, Sandra, Melinda, Robin, Rainer, Klas, Peter J, Ulrika, Malin W, Per, Stefan, Marcus L, Marcus H, Cecilia W, Jabbe, Therese, Åke, Isabelle, Richard S, Gustav G, Maria L, Ricardo, Micke Ö, Seb, Gabbe, Annamaria, Raoul, Abbe, Danne E, Tinnie, Viktoria, Robban L, Cilla, Lina, Jenny B, Göran, Marie L, Michal, Patrik B, Hillevi, Nina, Rokko, Zeta, Hornis, Robban L, Therese, Jonas R

IMG_6448 IMG_6449 IMG_6450 IMG_6459

Som tur är finns inte så många bilder att lägga upp. Det innebär förhoppningsvis att vi hade roligare för oss än att fota. Och bra av andra skäl också för den delen.