Ligavinnare bland sönderbombade hus

Solnedgång över Gaza

Det är första gången jag är i Palestina sedan Bajen gick upp i Allsvenskan igen. Mina fotbollsintresserade vänner har gratulerat, några som jag inte har berättat för har förstått genom att översätta mina facebookuppdateringar.

Vänner jag pratar med drömmer sig tillbaka till en tid när Palestina hade en serie med både lag från Västbanken och Gaza. Efter att högsta ligan låg nere flera år på grund av ockupationen med vägspärrar, krav på tillstånd och murar, finns nu två olika serier, en i Gaza och en på Västbanken. Och problemen för att få dem att fungera är enorma och Israel har vid flera tillfällen bombat sönder palestinska fotbollsarenor.

Samtidigt är ju idrotten, kanske framför allt fotbollen så himla viktig i länder som Palestina. För två år sedan gjorde jag en skrift om Idrott i Palestina och spenderade mycket tid på Gaza Sporting Club, Palestinas äldsta klubb som både har ungdomsidrott för tjejer och killar, fotboll för barn som förlorat en eller båda föräldrarna i förra sommarens krig och de har ett lag i högstaligan i Gaza.

Förra veckan fick jag möjligheten att träffa alla igen, så himla fantastiskt. Den där klubben är verkligen en oas, framför allt för de unga i Gaza. Jag är så galet imponerad av deras verksamhet, med basket, karate, fotboll, pingis och flera andra sporter.

När vi var ute och åkte med en av de som jobbar på klubben, Samir som förövrigt är fd landslagsspelare i fotboll, passerade vi stadsdelen Sajaiya. Ett av de områden som nästan helt bombades sönder under senaste kriget. Det var helt sjukt att se alla raserade hus, de flesta till oigenkänlighet och där några hus stått var det bara grushögar.

När jag gick runt där och tänkte på vad människorna där gått igenom, kunde jag inte stoppa tårarna, men gömde dem bakom mina solglasögon.

Så plötsligt säger Samir:

– Sajaiya vann serien i år och i går tog de hem kuppen i final mot Rafah!

Jag ser mig omkring och hamnar liksom i chock. VA? Har de ens orkat spela fotboll efter det här? Samir berättar att det är första gången de vunnit, att de kämpat hårt. Han säger att kriget gjorde de beslutsamma att vinna i år.

Han kör oss till klubben, där de firar för fullt. Laget och tränaren är inte där just då, eftersom de har fullt upp med intervjuer i media.

På väggen står det att de vunnit serien, snart kommer det stå att de även slutade som kuppsegrare.

På väggen står det att de vunnit serien, snart kommer det stå att de även slutade som kuppsegrare.

Jag blev väldigt tagen av det här. Precis som jag är tagen av hur människor som förlorat allt orkar leva vidare, och inte bara överleva. Utan leva.

Och jag fick den här plaketten av bossen i Gaza Sporting Club, väldigt stolt!