Johannes Hopf: ”Helt klart över förväntan”

Foto: Anna Wester

Foto: Anna Wester

Johannes Hopf hann göra många år i klubben men i början av sommaren var det dags att säga adjö. För egen del var det en era som tog slut. Jag som HTFF-fantast hade ju sett en hel del av Johannes redan innan det blev A-lagspel och det är känslomässigt när spelare försvinner. Johannes fick kontrakt med den turkiska klubben Gençlerbirliği.  Just nu befinner sig laget på träningsläger i holländska Arnhem men Johannes tog sig tiden att till Pernilla skriftligt svara på Kexbloggens frågor.

Johannes, du har varit ett par veckor i Ankara. Beskriv din första tid i Turkiet!
– Första tre veckorna i Ankara har helt klart varit över förväntan, klubben är bra organiserad och saker har fungerat på ett bättre sätt än jag trodde. Mina förväntningar var ganska låga då alla kompisar som spelat utomlands sagt samma sak; ‘”ingenstans är organisationen så bra som i Sverige”.

– Men saker fungerar fint här även om de fungerar på det turkiska sättet.

Är det som du hade föreställt dig det?
– Jag var tydlig med att jag skulle ha öppet sinne och ta in kulturen och skillnaderna. Att försöka att bara flyta med. Därför reagerar jag inte så mycket på saker som är udda här, jag bara skriver ner dem i min ”lära mig kulturen”-bok och lär mig dessa. Att lära en ny kultur är en av grejerna jag ville ha med på min lista efter karriärens slut så jag bara tar in allt som en svamp.

– Nu är lägenhet fixad och det är ett stort steg mot ett normalare liv med rutiner. Hittills har jag bott på anläggningen och på spelarhotellet där.

Vilka är de största skillnaderna mellan Hammarby och Gençlerbirliği så här långt?
– Största skillnaden är det taktiska tänket. Här är det mycket man-man och individuella prestationer. Därför är det extra skönt med engelsk/svensk coach som hela tiden trycker in taktik och tränar på stabil defensiv. Små steg men förhoppningsvis så blir det stora steg framåt här på träningslägret i Holland.

– Sen är det ju gräs vi tränar på. Så fantastiskt härligt att få vara på gräs igen!

Stuart Baxter som tränare och Lee Baxter som målvaktstränare. Kan personligen inte låta bli att le lite åt just Lee Baxter med tanke på vår utsparksramsa. Han kanske håller den emot dig?
– Nää, just ramsan tror jag inte han har så mycket emot. Det är en riktigt go’ kille som gärna skojar med sig själv så den ramsan har han nog inga problem med.

– Som målvakt hör du så mycket konstigt, nog bara skoj att få ett stående inslag märkligt nog.

Hur går det med turkiskan? Pluggar du språket nu
Turkiskan är inte enkel. Det är ett språk som är uppbyggt på ett helt annat sätt än våra germanska språk så det är en grov utmaning. Men jag plockar upp mer för varje vecka och kan redan nu skrika o dirigera på turkiska så den biten funkar okej. Det är värre när folk på stan frågar saker..

Är det många olika nationaliteter bland dina lagkamrater? Vilket språk gäller i omklädningsrummet?
– Vi har en del nationaliteter men det är inte en extrem blandning. Vi har ett rumänskt gäng, ett nordiskt gäng, en fransman, en serb och resten turkiska killar där 2-3 är halvturkar och kan holländska, tyska och franska.

– Det är engelska med tolk till turkiska som rullar på träningar. Vissa av de turkiska killarna kan ok engelska, men de flesta kan bara något ord här och där.

Foto: Privat

Foto: Privat

Du la upp en fin bild på din facebook som vi bad att få låna, kan du inte berätta lite om det mat-mötet?
– Ah just ja. Jo jag hängde med en målvaktskollega ut för lite käk och backgammonspel. Det blev en tur till en parkering en bit ut där det stod en gammal buss med en grill i. Jag fick sitta inne i bussen och se när en go gubbe gjorde lite olika sorters små kebaber till mig.

– Så jag satt där och tog en kebab o en ayran och bara njöt av allt. Jag var i himlen där med äkta käk och gott turkiskt snack i bussen. 10 plus på den upplevelsen!

– Sen drog vi in till ett café och körde backgammonspel över en kaffe. Grov livskvalitet..

Jag personligen är väldigt nyfiken om supportrarna har möjlighet att kika på träningar som vi eller är det helt låsta sådana?
– Ja, det är fritt att komma ner tror Jag, det brukar sitta lite gubbar och kika på bänkarna i alla fall. Klubben är öppen, det är en liten klubb med skön stämning.

Följer du allsvenskan där nere? Går det ens?
– Jag kan faktiskt se highlights men några hela matcher har jag inte lyckats se. Men förhoppningen är att det ska bli bättre i lägenheten sen. Men jag kollar läget med vissa grabbar i laget då och då och då får jag lite updates!

En träningsmatch spelad. Du höll nollan om jag förstod det rätt. Hur känns det fotbollsmässigt för dig?
– Ja precis. Vi delade upp truppen i två lag o två matcher där så alla skulle få 90 minuter i benen. Jag mötte ett turkiskt lag som åkte ur Super Lig förra året o vi vann med 1-0 så det var ju en bra start.

– Fotbollsmässigt känns det bra, konkurrensen är otroligt tuff här så jag får gnugga och kämpa på. Säsongen startar 16 augusti där vi börjar hemma. Runda två ska vi ner och möta Etoo och grabbarna i Antalya. Där lär vara 40 grader varmt så vi får lägga lite is i kalsongerna..

Har du någon hälsning hem till dina forna supportrar?
– Jo, att jag saknar alla trevliga möten med supportrar på stan och runt matcher och träningar. Och jag hoppas att de grönvita där hemma fortsätter följa och stötta mig i detta äventyr. Jag lovar att följa och stötta Bajens kamp framöver. Det ska bli ruskigt spännande att se var klubben landar närmaste åren.

– Jag får lite härliga meddelanden från bajenfans lite då och då på sociala medier och det gör mig glad i hjärtat när de kommer!

Stort tack för att du tog dig tid att svara och lycka till med allt. Självklart kommer jag att följa ditt nya äventyr!