Det vankas derby

image

Det är derbydags runt hörnet. Nu är det bara timmar kvar tills Södermalm kokar. Tills vi står där tillsammans på läktarplats. I en av årets allra viktigaste matcher.

Jag spenderade en fantastisk sommardag på brommalandet. På bilden syns bajenland i bakgrunden. Bad, skratt, vänhäng och solsken. Sensommar när det är som allra, allra vackrast.

Sitter där i solen, borde njuta av nuet men huvudet mitt är fullt av splittrade tankar. Derbytankar. Matchen på måndag är för egen del både efterlängtad och fruktad. Jag både älskar och hatar derbyn.

En sak är säker och det är att de äter mitt väsen. Jag slutar att fungera som jag ska. Jag träffade en vän jag inte sett på länge idag. Vi hängde där på stranden i den fantastiska solen, det fortfarande sköna vattnet och med ångbåtsvisslan då och då i bakgrunden.

I mitt huvud cirkulerar bara matchtankar. Jag känner mig ofokuserad och splittrad. Jag tappade tråden i våra diskussioner och kände själv hur tankarna inte gick att stoppa. Hur de hela tiden sökte sig till derbymåndag.

Jag vill inget hellre än att få stå där på måndag och vara så där överjävligt lycklig som bara derbysegrar kan få mig. Vill vara hög på endorfiner och segerrus. Vill gråta av glädje tillsammans med de bästa personerna jag känner.

Realisten i mig försöker dra ner förväntningarna. Att vi spelat stolpigt och anfallsfattigt en längre tid nu. Att vi är temposvaga och idefattiga. Att motståndarna å andra sidan visat prov på betydligt rappare spel.

Det kommer att stå oerhört mycket på spel på måndag. Det bara måste komma en helgjuten insats på planen. Det krävs en hundraprocentig prestation. Själv tänker jag göra allt det jag kan från läktarplats.

I morgon söndag tränar laget stängt inne på arenan. Synd för mig. Jag hade behövt ett årstahäng för att lugna mina trasiga nerver.

Den här derbynerven tär.

Vi ses i vimlet på måndag. Ta hand om varandra. Håll ihop. Sjung dig hes.

För alltid Hammarby!