Världen är de som lider nöd och de som söker hjälpa

Jag läser någonstans att ”världen står handfallen inför flyktingkatastrofen”. En lögn som så många andra lögner.

Jag drar dig intill mig, flicka.

Världen står inte handfallen när bilderna av söndriga, desperata, mentalt och fysiskt misshandlade människor: vuxna som barn, driver runt som luggslitna fjädrar för vinden, i våra medier.

Världen står inte handfallen när vi blir varse om att våra medmänniskors kamp för livet lämnar dem åt ett öde större och mörkare än något vi kan föreställa oss, vare sig ödet vilar i en alldeles för liten gummibåt eller hos trasiga barfotafötter genom karg mark och möten med taggtråd och gevärsmynningar.

Världen står inte handfallen när vi, som med jämna mellanrum bär barn från soffa till säng, vet att en förälder bär sitt barn tills den faller själv. Vi har förmodligen inte behövt göra det själva, men vi vet att vi skulle göra det. Vi skulle bära och vi skulle bära.

Världen står inte handfallen när vi läser om pappan som i iskallt och argt vatten fick välja vem av sina två barn han skulle försöka rädda ur vågorna. Hans fru var redan på väg mot botten. Inget av deras barn överlevde.

Jag drar dig intill mig, flicka. Lyssnar på dina andetag.

Världen står inte handfallen när vi vet att mjuka treåringar slungas upp på strandkanter formade som små snäckor som aldrig mer kommer att susa.

Världen står inte handfallen när vi nås av den äldre kvinnans blick som avslöjar att hon gett upp. Hon vet inte längre vem hon är, för allt som byggde och stärkte henne är borta och ingen är intresserad av att ge henne vare sig nytt hem eller nytt hopp. Vem är hon då?

Världen står inte handfallen eftersom vi vet att allt bara var ett lotteri som vi drog högvinst i. Det var vi som råkade få det bra. Vi kunde lika gärna varit ett av ansiktena på en av alla desperationens bilder.

Världen står inte handfallen när vi varje dag undrar varför inte högre makter agerar. Och det är där lögnen kommer in i bilden.

Jag drar dig intill mig, flicka. Andas din doft.

Världen står inte handfallen. Det är de som bestämmer som står handfallna. Det är politiker och andra bestämmande och dikterande instanser som står handfallna och i många fall också uppenbart levererar en ovilja att hjälpa. Det är ett EU som nu visar upp det största beviset för impotent handlingskraft och meningslöshet som funktion. Om inte nu, när kan det vara mer rättmätigt att hjälpa? Undrar jag.

Men världen, den är vi. Det är vi som är världen och världen är vi.

Världen är människorna som nu mobiliserar och som letar medel att bidra och bistå. Vi. Världen är alla som samlar in pengar och förnödenheter och det är alla som erbjuder sin kraft och sin hjälp. Vi. Världen är alla som visar sin solidaritet med sina medmänniskor och alla som ifrågasätter och utövar påtryckningar mot den politiska förlamningen. Vi. Världen är de som lider nöd och de som söker hjälpa. Vi. Världen är alla som visar kärlek och medmänsklighet. Vi.

Den världen är allt annat än handlingsförlamad.

 

Här kan du hjälpa:
UNHCR (sms:a HAV100 till 72980 för att ge 100 kr).

Radiohjälpen:
– SMS:a FLYKT till 72 999 för att ge 100 kr.
– Ring 0900-25 100 för att ge 100 kr.
– Swisha valfritt belopp till 9019506, skriv FLYKT som meddelande.

barn

Bildkälla: Save Kobane, facebook