En våg av solidaritet

Genom mitt jobb och mitt engagemang för Palestina har jag träffat många människor på flykt. Majoriteten av det palestinska folket lever i flyktingläger, antingen i sitt eget land eller i länderna runt omkring.

I november förra året besökte jag Libanon och de palestinska flyktinglägren där. Jag fick med mig många starka intryck och berättelser från den resan, speciellt från Al Jaleel i Beekadalen, ett redan överbefolkat läger som tagit emot många palestinska flyktingar från Syrien senaste åren.

Flyktingar som tvingats på flykt igen, för andra eller kanske tredje gången, som nu får hjälp av andra flyktingar.

Jag skrev då bland annat om Ali som startat och arbetar på det Barn- och ungdomscenter i lägret som får stöd bland annat från Palestinagrupperna. Han var sorgsen när han beskrev situationen:

– 2 100 familjer kom från flyktinglägret Yarmouk i Syrien för två år sedan. Barnen ser ingen framtid. I Yarmouk kunde de leka och leva, nu är de flyktingar igen och ingen vet när de kan återvända. Många har lämnat sedan dess, några försöker fly till Europa för att få lugn och ro, men dör på vägen. Det är mörkt. Alla dörrar är stängda. 

Men Ali och många andra gör allt för att hjälpa de nyanlända flyktingarna trots enormt små resurser och en svår situation i lägret när antalet som bor där ökat drastiskt på kort tid. Till det centret är alla välkomna och för många barn är det enda stället där de kan leka och där de kan få möjlighet att uttrycka sig genom att berättelser, teckningar och fotografier. 

Det var jobbigt att komma hem från resan och läsa en massa rasistiskt skit, se hur fördomsfulla och inskränkta åsikter ökade i takt med att SDs opinionssiffror sköt i höjden. Arg på mainstreammedia som lät SD sätta agendan och bara beskrev flyktingar som ett problem.

Jag tror inte att det bara var bilden på den drunknade pojken som fick människor att vakna upp, även om det var en orsak. Jag tror det beror på många olika saker. Bilder på människor som flyr till fots från krig, fick nog en del att minnas varför solidaritet är livsviktigt. Och plötsligt insåg tidningarna att man kunde skriva positivt om människor som kommer hit. Det gjorde skillnad. Att fotbollsklubbar världen över har tagit ett medmänskligt ställningstagande genom att visa att flyktingar är välkomna, har också gjort skillnad.

Tack vare alla de som kämpat outtröttligt för asylrätten, säkra flyktvägar och öppna gränser fanns det en möjlighet att fånga upp uppvaknandet. All praktisk solidaritet som sker nu är fantastisk och jag tror det kommer att spela en stor roll för hur samhällets utvecklas framöver.

I helgen var jag med om en oerhört stark upplevelse här hemma. Jag och två kompisar åkte tåg från Stockholm till Härnösand. Med på tåget var många flyktingar från Irak som skulle ta sig till Happaranda och sen vidare till Finland. Jag kom att prata med en ung kille från Syrien som hade varit på flykt i många år. När vi klev av i Härnösand, så återförenades han med sin lillebror, efter SJU år. Brorsan var 16 år i dag.

Kramarna, tårarna, glädjen och lättnaden. Kommer jag aldrig glömma. Det var ett magiskt ögonblick.

Nu hoppas jag att människor som engagerat sig för första gången, är med och arbetar för en förändring, en bättre värld.

Refugees Welcome ❤

Al Jaleel Foto: Anna Wester, 2014

Al Jaleel Foto: Anna Wester, 2014