Ett avslut med funderingar

image

En tur till Halmstad med fina vänner. Många mil dit. En riktigt medioker fotbollsmatch. Ännu en förlust. Mot ett HBK som åker ut. En riktigt usel insats.

Jag är väldigt besviken. Men också lite orolig. För det finns väldigt mycket att jobba med.

Säsongen är ändå godkänd tack vare derbysegrarna och det klarade kontraktet. Jag är oerhört lättad över att vi spelar allsvenskan även nästa säsong. Det var det primära målet för mig; att vi skulle hålla oss kvar.

Jag är nöjd med Birkir och Ömmi. Birkir har varit vår bäste spelare sett över säsongen. Ögmundur har onekligen visat sig vara en klassvärvning.

Erik Israelsson förtjänar också klart godkända betyg. Det är och förblir en gåta hur han kunde vara bänkad där ett tag under sommaren. Det där fattade jag aldrig.

Framtiden då?
Jag drömmer om ett Hammarby som utvecklar förmågan och tilltron till unga, gärna egna spelare. I mina ögon måste vi bli bättre på att utbilda men kanske framförallt ge juniorer chansen på riktigt att träna med a-laget. Att ledarna vågar ge chanser i matchspel. Förtroende. Och tid att både få göra misstag och tid att utvecklas i en miljö där tempot och närkampsspelet är tuffare. Där det är på riktigt. Jag vidhåller att jag tycker att U21 är en värdelös serie sett till spelarutveckling.

Vi behöver värva kreativitet och speed under uppehållet. Jag tycker att vi är på tok för långsamma och alldeles för lättlästa i offensiven. Idag slarvade vi dessutom betänkligt i försvarsspelet. Båda HBKs kändes billiga. Ett annat stort utvecklingsområde är passningsspelet. Stundtals har det varit under all kritik.

Jag är faktiskt orolig. Min oro grundar sig i en åldersstigen trupp och kanske en känsla att Nannes spelideer inte riktigt landar hos spelarna. Jag tycker i alla fall att den där manualen inte riktigt känns implementerad. Om felet ligger hos spelarna eller ansvariga ledare låter jag vara osagt. Tänker spontant att det kanske är delat ansvar i frågan.

Det finns mycket att fundera över. Jag har många frågetecken i min bok. Det finns en hel del att göra.

Men där står också ett stort jävla utropstecken kring Allsvenskan 2016. Där spelar vi.  Det blir allsvenska bortaresor även nästa år. Så. Jävla. Skönt.

Jag vill avsluta med att tacka de som förtjänar det mest. Alla ni tokigt aktiva bajare som åker på matcher runt om i vårt rike. Som sjunger, röjer och stöttar laget oavsett avstånd, veckodag, tabelläge eller väderlek. Det är ni som är Hammarby.

Tack också för de magnifika tifon vi har fått se under året. Alla ni som plöjt ner timme efter timme för att jag ska få njuta av era koreografier; ni är mina hjältar. Tack!

Nu blir det batteriladdning med sköna vintersporter och en förhoppning om en bra silly-period.

Själv ska jag också börja planera för nästa års matchprogram. Bajen vilar ju aldrig.

Vi ses vidare i vimlet.