Lucka 11: nieliv i en gästblogg

Det kom en förfrågan till min grupp om att vara med på bloggens julkalender. Svaret lät sig dock dröja och jag fick frågan om inte jag hade lust att skriva något själv. Jaaa, vad skulle det va… kanske något om hur man huserar en giraff på balkongen, vad är kortkort för sjukt ord som bara kan appliceras på ett klädesplagg, varför luktar det kattpiss när man ätit mycket vitlök dagen innan, varför ska Bajen släpa hem en till gammal spelare som ska bryta lårbenshalsen första matchen?

nieliv

När jag kom hem och ögnade igenom de sociala flödenas sedvanliga dravel av nyligen självutnämnda experter i allehanda spörsmål så fastnade ögonen på en länkad artikel.

Det var en missunnsammad liten herre som lyckats plita ihop lite bitterhet i cyberrymden. Gulligt ändå hur tydligt det blir på internet att vi är världens mest passict aggressiva folk… sa du arga lappen?

Well, hela begreppet sociala medier är ju bara en gigantisk arga lappen från svenskt håll. I alla fall, den här lilla herren hade reagerat på en artikel om att flyktingar tvingade slagga ute. Han hade minsann varit hemlös och drog nu av en martyrkavalkad om att sova på centralen… men… vänta nu… flykting. Hemlös. Den första flyr från dårar som spelar fotboll med huvuden och jagar en drös oskulder, den andra har troligen flytt från sig själv med kassar av lägenhetsbråk eller annat. Så varför denna avsaknad av empati? Varför ens jämföra?

Gubbe, jag skiter faktiskt högaktningsfullt i var du varit i livet, vilket du också verkar göra när allt som krävdes för att sparka lite neråt var en försökslägenhet eller vad det nu kan vara.

Vidare säger den bittre herren att vänster skiter i våra egna hemlösa blablablabla. Jag undrar vad han gjort för våra hemlösa sedan han fick tak över huvudet?

Och, nu ska jag dra på mig en liten egen martyrkostym och berätta en liten vinterhistoria för er.

Jag var 16 år när jag kände att jag ville göra i alla fall någonting för de här människorna jag tassade förbi i tunnelbanetunnlarna i min jakt på att färgsätta perronger och tåg. Sagt och gjort. Jag och ett par vänner rasslade runt med kaffetermos och limpmackor. Det här blev lite senare en organisation vid namn Food Not Bombs. Jag vet inte om den existerar i dag men nog fan ser jag soppkök i Björnsan då och då och inte fan drivs dessa av högern i alla fall.

Hur som helst. Nu rullar vintern in. Think global – act local! Var och en efter tillgång och förmåga. Alla kan göra något. Kortsiktig egoism har aldrig hjälpt någon i långa loppet.

Ta hand om varandra i kylan, knyt din trasa om någon frussen lirare, ta med en in i extashallens glada värme eller nåt, fan vet jag.

Tack för er tid. Trevlig jul, forza Bajen!
Forza Kexen!
/nieliv

2015-11-26_14.07.46