Vi är vidare!

image

Foto: Anna Wester

Herregud. Vilken anspänning. Vilken fantastisk jäkla skön seger. Det kommer att bli helt omöjligt att sova. Mitt leende är bredare än på länge.

Svenska Cupen. Bortamatch i Mordor bara 9 dagar efter segermatchen mot dif. Två derbyfajter i mars månad.

Två segrar

När det gick upp för mig att varken Johan eller Erik fanns tillgängliga för spel blev jag minst sagt moloken. Det kändes som en svår uppgift att borta ta sig an gnaget utan dessa två. Att det så viktiga mittfältsspelet skulle falla. Jag var orolig och osäker. Det kändes inte alls bra.

Utifrån dessa rätt dystra förhandstankar så är det desto skönare att konstatera att Philip Haglund gör en av sina bättre fajter i hammarbytröjan.

Det var ingen vacker fotbollsmatch. Ända till sista matchminuten i första halvlek. Kennedy slår en fin pass till Torsteinbø. Denne tittar upp och ser Smarason komma löpande på bortre. En fin cross över som islänningen nyper till på volley och bollen smiter elegant in vid Carlgrens högra stolpe. Sjukt jävla vackert mål! Och vilken energi det målet gav både spelare och oss på läktarplats.

I inledningen av andra hade Smarason två riktigt heta lägen att utöka vår ledning och något av dem borde han nog ha förvaltat. Istället kvitterar hemmalaget efter en kvart. Hooiveld knoppar in en frispark.

Då kändes det jobbigt.

Magyar i mittförsvaret och Ömmi i målet förtjänar oerhört mycket beröm för sina insatser idag. Rikard spelade oerhört lugnt och klokt. Han höll ihop försvarslinjen alldeles strålande. Jag vill nog påstå att det var hans bästa match hittills i grönvitt. Även Torsteinbø är godkänd. Han känns väldigt viktig för vårt offensiva spel.

Det blir förlängning. Även den utan mål. Således ska allt avgöras på straffar. Jag blev frustrerad när jag såg att Philip förlorade slantsinglingen och domaren pekade att straffarna skulme slås mot aiks klack. Haglund ska slå den första straffen. Carlgren räddar.

Tungt.

Men se det var en sån där kväll när allt skulle sluta lyckligt. Resterande straffsparksskyttar gör sitt jobb. Smarason, Khalili och Alex är stensäkra. Ömmi räddar Hooivelds straff, med viss hjälp av stolpen. Markanen slår sin straff högt över och avgörandet ligger i målvakt Ömmis fötter då han själv tar den sista straffen

Hjälte!

image
foto: Joel Marklund, Bildbyrån

Han gör inget misstag. En stenhård straff helt otagbar för gnagets målvakt och det är vi som får fira.

Sån sanslös skön känsla att slå ut gnaget. På den där arenan, efter den där flytten från en fast matchdag, mot de där dryga, självsäkra supportrarna och att dessutom få göra det på straffar.

Jag skiter i att matchkvaliten var kass. Det här är så oerhört viktigt för mig som supporter. Sånt här gör mig lycklig på riktigt. Jag erkänner, jag fällde en tår.

Tack till tifogänget som med ruggigt kort varsel drog ihop en fin koreografi. Tack till alla grönvita vänner som röjde på läktarplats.

Det är vi som är Hammarby.

Tack som fan Bajen.