Derbykungar!

_J0A8294 Erik Israelsson Alexssander Medeiros de Azeredo cr

Det är april månad fortfarande. Jag ska snart försöka sova. Jag kommer förmodligen inte att lyckas. Är på tok för högt uppe i varv. Lyckovarvet.

Vi har vunnit tre derbysegrar i år. I ÅR. Och som sagt – april är inte ens över en. Den här matchen var viktig. För mig var cupfajterna ofantligt viktiga, men att även få tvåla dit blåränderna den här kvällen känns fantastiskt.

Det är nog inte en särskilt bra fotbollsmatch om man skulle ha objektiva ögon. Nu har jag inte det. Idag har jag dessutom sett matchen bakom Slas-flaggan så det kommer ingen matchrapport. För det såg jag på tok för lite för.

Men jag kände. Jag kände lyckan när Alex tidigt gör ledningsmålet. Vi tar ledningen! I inledningen av matchen dessutom. Inget tidigt mål i arslet utan ett framåt. Det var en ovan känsla. Ovan men väldigt trivsam.

Anna vänder sig om och utbrister att hon älskar Alex. Jag ser att hon nästan har tårar i ögonen. Jag känner samma. Starka känslor för stunden. Ett viktigt mål. Otroligt fin löpning av vikarierande vänsterback Torsteinbö. Han gör två assist idag. Det förtjänar han massor av cred för.

Men vi tappar momentum. Djurgården tar över. Äter sig allt närmare. Det kommer farliga inlägg och vi har turen på vår sida. En stund. Sen faller kvitteringen. Vi får inte bort bollen ordentligt efter en hörna och helt plötsligt är han sopren framför målet. Då gör inte Sam Johnsson något misstag. 1-1 och jag föll snabb ner igen. På väg ner på källarnivå. Oro i magen och olustig känsla.

Onödigt. Allt ordnar ju upp sig. Precis innan paus kliver han fram igen. I ett läge där vi inte alls förtjänade ett ledningsmål. Desto skönare. Så fruktansvärt jävla skönt. Alex trycker in 2-1 och vi får gå till pausvila i ledning.

Spelarna är nöjda med läget. Det är helt andra skallar på de grönvita som kliver in till vilan. Höga huvuden. Klappar till varandra. Pepp och styrka. Motståndarnas läge är något helt annat.

Israelsson har en jättechans att göra trean. Vi vinner boll högt genom effektiv press och plötsligt är han fri. Höie gör en bra räddning. Jag var helt säker att han skulle sätta den. Men Eriks chans till hjälteroll dök ju upp lite senare…

Djurgården har sen en rejäl kvitteringschans. Jag såg aldrig på plats hur jäkla fint Philip Haglund vräker sig in i den situationen och räddar oss. Det fick TV-bilderna hemma avslöja. Den där offerviljan. Den älskar man ju när man ser den!

Tänk ändå att jag får jubla igen. Arnor Smarason drar iväg vad jag tror är ett inlägg men som tar i målvaktens insida stolpe. Studsar ut mot straffpunkten och där finns han. Den ack så underbare Erik Israelsson. Tre mål senast. Segermålet idag. Glädjevrål och eufori.

Jag ropar inte hej förrän domaren visar upp de tre tilläggsminuterna. Då vet jag att det är klart. Djurgården skapar inte jättemånga heta chanser. Våra mittbackar har full koll. De spelar tryggt och säkert.

Efteråt står jag kvar länge. Njuter. Kramas och skrattar. Mår så sjukt jävla bra.

Derbysegrar är lite av livets höjdpunkter. Den här kvällen är definitivt inget undantag. Det var viktigt att ta tre poäng. Det var ofantligt viktigt att slå just Djurgården. Ny viktig match på lördag. Då fyller vi arenan. På vårt sätt. Jag längtar redan.

Tack Hammarby! Jag älskar när ni får mig att må så här.

20160419 - Djurgården vs Hammarby1 - 3

20160419 – Djurgården vs Hammarby 1 – 3

Tack Peter Jonsson för fotografierna!