Livet är en frukost

IMG_8615Som inför varje semester ilade det som kravtyngda kårar längs min ryggrad. Den där lediga tiden man så väl behöver solkades ner av omgivningens tjat och frågor. Vad ska du göra, hur ska du göra, var ska du resa, vilka ska du besöka, hur länge är du ledig, har du varit i Italien? Till nästa semester ska jag trycka upp sommarlayoutade informationsblad som redovisar färdigtryckta svar.

– Varsågod, här finner du svaren på alla dina frågor. Välkommen att höra av dig igen vid ytterligare frågor, och om jag inte svarar kan du prova detta nummer XXXXXXX.

Klick.

Så kan man inte göra, det förstår jag väl. Och visst förstår jag att dessa frågor är lika självklara som vilken hälsningsfras som helst där ingen nämnvärt noterar de monotona svaren som hopplöst rinner ur en med samma engagemang som hos Fröken Ur när hon var på tapeten. Men ändå, nu är det press! Styr upp en magisk fuck-off-semester som du sen med iver kan återge när du väl är tillbaka i kontorskostymen igen! Heja!

Jag borde försöka lära mig att hantera detta fenomen. Kanske redan till nästa sommar så jag slipper vara uppretad när jag väl säger hejdå till vardagen.

Irritationen lades dock till glömda högar fortare än kvickt och en blå hyrbil tog oss till Örebro där vi har släkt, jag och barnet. Vi hängde i skejtparken, badade i varma vatten och umgicks kravlöst och kärleksfullt med de vi tycker om. Efter tre dagar gjorde sig lugnet i sinnena påmint och sen dess har vi harvat runt lite där och lite här.

Vi gör Stockholm på varsin cykel, i regnskurar och solstrålar. Jag lär henne det jag kan om cykelvett och trafikregler, och numer cyklar hon bekymmersfritt och med en 8-årings nyfikenhet utmed Götgatan, vidare över Slussens grå betong och dit, var det nu är. Häromdagen hamnade vi att kasta boll i Berzelii Park för att sedan skjuta gratis pilbåge på Historiska museet.

Vi tar bort alla stolar från balkongen, strör ut kuddar på det svävande golvet, gömmer oss i skuggan där nere och läser böcker och spelar spel. Vi sover till klockan 11, äter frukost klockan 12 och kanske jagar vi Pokemons runt Gullmars. Badminton har vi spelat till förbannelse. Fia med knuff också, som hon alltid vinner.

Dagen och stunden har tagits som den kommer, tyckte jag. Tills i morse när hon, sömndrucken och med kisande ögon, slog sig ned på golvet intill min läsfåtölj ute på balkongen. En tallrik filmjölk vinglandes i ena handen och en omsorgsfullt smörbredd limpmacka i den andra. En mamma ovanför hennes huvud försjunken i Eva Luna när hon tittar upp.

– Mamma, du sitter nästan jämt på vår balkong och läser.
– Ja, för mig är det livet. Att bara vara, och drömma mig bort i en sliten bok om längesen.
– Jaha. För mig är livet att äta frukost.

”För mig är livet att äta frukost”. Som det mest självklara är livet att äta frukost. Resten av vår gemensamma semester ska vi kanske ägna åt just det; att äta frukost. Vad gjorde du på din semester, Mia? Jag åt frukost. Va? Ja, det är ju livet.

Och så fortsätter jag att älska den där ungen som varje dag lär mig något nytt.