Trygga gatstenar

Lätta fjädermoln på en annars klarblå himmel. Som ett levande vykort. Andas in den friska luften och ser ut över vattnet. Promenerar på trygga gatstenar. Vägar där varje centimeter är en del av mig. Katarinavägen, förbi La Mano och tänker på alla manifestationer vi haft där. Det som ger styrka. Tjärhovsplan och förbi Kafe 44, sen Söderkällaren och Medborgarplatsen där uteserveringarna är fulla några veckor till. Hemma. Ett tryggt hemma.

Sätter mig på Blå Lotus och packar upp datorn. Lyssnar på den inspelade intervjun med doktorn i det palestinska flyktinglägret som blivit skjuten tre gånger på sex månader, skriver ner berättelsen om Osman i Ein el Hilweh i Libanon som sparade ihop pengar för att fly med sin dotter i en containerbåt över Medelhavet. ”Vi dör här, vi kanske dör där, så det är värt risken” sa han. Minns hur mitt pass och flygbiljetten brände i fickan.

Så orättvist. Så oändligt orättvist.

Skriver så det slår gnistor på tangentbordet. Dricker en sojalatte. Packar ihop datorn. Promenerar ett varv till. Slussen, Gamla Stan, Drottninggatan. Tillbaka till Södermalm. Himlen har blivit mörkare, men fortfarande bländande vacker.

Känner mig stark och svag på samma gång. Otillräcklig men envis.