En ovälkommen höst

Jag tycker att veckan som gått har varit jobbig. Regnet har stundtals vräkt ner och vips så var all känsla av sommar som bortblåst. Visserligen har det varit fint att få träffa alla mina fantastiska elever men det är också förknippat med det faktum att sommaren är slut.

Och jag älskar ju sommaren.

Nu behöver jag hantera att kvällarna blir mörka. Att shorts och t-shirt snart är ett minne blott. Att hösten står runt knuten. En ovälkommen höst. 

Jag bävar för just den här hösten. Visserligen har vi tre matcher utan förlust men det sportsliga spöket hovrar över mig. Tråden vi klamrar oss fast i känns så skör. I morgon Göteborg. Nästa helg aik. Riktigt svåra fajter. 

Vidare lär det snart fattas beslut i placeringsfrågan. Var klacken ska stå. Jag avundas inte de som ska fatta det beslutet. Oavsett utfall är det inte ett beslut som kommer att tas emot med glädje av alla. Det kommer att väcka känslor. Det väcker för all del redan känslor. 

Personligen älskar jag ju min plats där på långsidan. Jag vill fortsätta sjunga därifrån. Men jag kommer att överlåta åt andra att både argumentera och diskutera. Jag kommer inte att strida i den här frågan. Jag vet vad jag vill, men jag erkänner att jag inte vet vad som är bäst för Hammarby. Jag när bara en förhoppning att vi kan ta den här diskussionen med respekt för varandras åsikter. Samt att Hammarby Fotboll är transparanta och involverar supportrarna i processen.

Själv tänker jag lägga all min kraft och engagemang på Supportrarnas Matchprogram. Vi tycker ju att vi gör något unikt och också alldeles fantastiskt bra. Men ni är för få som köper. Färre än tidigare. Det förbryllar mig. 

Och det här tänker jag lägga min kraft på. Redan i morgon hoppas jag att du lägger 30 kronor på att köpa programmet. Bara omslagsbilden är värd pengen. Aidoo. Kolla blicken. Kolla armen. Monster!

Imorgon hoppas jag på Khalili från start. Med Smarason och Dibba avstängda hoppas jag verkligen att Imad får starta. Eller blir det dubbelt brasilianskt på topp? 

Ses i vimlet.