En för alla, alla för en

Tänker på det där som definierar oss, som definierar en människa. Hur blir en människa bra och god och vem avgör när och om en människa är bra och god?

Så många som pressar sig själva till självuppfyllelse och prestationer men när det väl kommer till kritan så är all din strävan efter ytterligare upplevelser, fler tatueringar, flera polare, längre resor, inre frid och dyra yogakurser, mer pengar, det perfekta hemmet, den perfekta föräldern, den perfekta brorsan, den perfekta fisken, längre promenader, bättre jobb, den optimala kärleksförklaringen, tyngre fester, bättre dunder, inte fan vet jag, oväsenlig om du inte av andra är ansedd som en god människa.

För när det väl kommer till kritan definieras du utifrån den du är och den du varit för andra, och mot andra. Hur stort ansvar du tagit för andra människors välmående. Hur mycket värme och omtanke du spridit. När det väl kommer till kritan definieras du utifrån de människor du burit på dina axlar och hur många mil du var beredd att gå med den tyngden. Det kan vara en enda människa du bar, det kan ha varit tusen. Men du bar. Det definierar dig som god.

De senaste dagarna  har jag och många i det grönvita ledet sett, och fått uppleva, mer godhet än man nästan kan ta in. Oändligt mycket kärlek i omlopp. Jag tänker att det definierar godheten hos personen som är mottagare av kärleken, Marcus, men även godheten i dom som outtröttligt bär.

Jag tänker att det också definierar Hammarby, när det blåser kalla vindar. Det är tro, hopp och kärlek och håll tätt framåt. Ingen annanstans, någonstans är detta jämförbart med något annat. Gränser suddas ut, historia suddas ut, självuppfyllelsen har tagit ett kliv åt sidan. Medmänskligheten, medkännandet och godheten har tagit över. Vem du är, vem jag är – det spelar ingen roll. Vi har samma mål: att lyfta och stärka den goda, att utan betänksamhet ödsla med kärlek. Styrkan i den gemenskapen är monumental.

En för alla, alla för en.

Kriga, Marcus. För alla dem du burit och fortfarande bär, för den du är – står nu en grönvit armé av kärlek bakom din rygg.

Foto: Niklas Källman