Våren kom med glädje och sorg

olivträd

I morgon är väntan över. Det känns som det längsta uppehållet i allsvenskan någonsin. Eller kanske känns det alltid så. Nu är väntan i alla fall över. Våren är äntligen här på riktigt.

I år mötte jag våren i Palestina, doften av citron- och mandelträd. Annars är jag oftast i Palestina under sommaren när nyanserna går i ökenfärger på grund av torka. Nu var det grönt här och var, luften frisk att andas. Det är alltid med blandade känslor jag kommer hem. Mina vänner, palestinierna, är kvar bakom murar och taggtråd med ockupationen som gör livet svårt att leva. Allt stannar upp ett tag, saker sätts i perspektiv och man påminns om att ta vara på det man har.

Senaste veckan har vårens ljus dämpats av flera tunga besked. Sorg och oro. Marcus Ziegler som kämpar mot cancern. Så fint att se att han kärleksbombats från alla håll och kanter, men så otroligt sorligt att tänka på vad han och familjen går igenom.

I onsdags kom ett chockerande och fruktansvärt besked.  Zaida Catalán hittades mördad i Kongo där hon var på FN-uppdrag. Det är fortfarande svårt att ta in att hon inte finns bland oss, och det känns så fruktansvärt orättvist. En stark och viktig röst för rättvisa och mänskliga rättigheter tystnade alldeles för tidigt. Hon blev bara 36 år. Jag kände Zaida som en person med glöd och energi och stort engagemang för det hon trodde på. Så orättvist. Så jävla orättvist och sorgligt och livets skörhet gjorde sig påmint återigen häromdagen när en annan alldeles för ung person miste livet, en som stod många av mina vänner nära.

Allt stannar upp. Saker sätts i perspektiv. Vi får se oss omkring, vad vi har. Ta vara på det. Fånga stunden.

Det ska jag göra i morgon, fånga stunden. När vi äntligen får kliva upp på den där läktaren igen och fånga stunden av gemenskap och grönvit kärlek. Så viktigt. Och läkande.

slas