Jag bugar och tackar

Jag ska erkänna att jag måhända hoppades – men jag trodde inte. Jag tänkte innan att jag skulle vara nöjd med en poäng. Jag tvivlade på mitt eget lag.
Förlåt för mitt tvivel. Och tack Hammarby för att ni gjorde den här måndagen alldeles, alldeles förträfflig.

Vi snodde alltså alla tre poängen. Vi åkte hem som vinnare. Det var måhända inte särskilt vackert, det var måhända inte rättvist men som jag skiter i det. Det var i alla fall SJUKT JÄVLA SKÖNT!!

Jag är stolt över inställning, kampviljan och hur laget höll sig till matchplanen. Vi fick knappt låna bollen men hemmalaget kan ju inte vara nöjda alls med antalet skapade farligheter sett till sitt stora bollinnehav. Vi fick ju matchtempot dit vi ville. 

AIK tar ledningen efter mindre än en kvart. Dessutom genom kasst försvarsspel. Inte får man lämna Nisse med den ytan på bortre. Birkir vet nog med sig att det där skulle ha hanterats annorlunda.

Att Smarason kvitterade var så viktigt. Att Johan Persson spelade nittio minuter var sjukt viktigt. Kennedy gör sin bästa match på länge och Aidoo var sådär skönt stark som bara han kan vara. 

Dibba har det generellt tufft. Att spela som ensam forward i en sån här match passar honom inte. Men fy satan så skönt att det är han som får avgöra! Det var han så himla mycket värd! 

Och tänk om Hamads boll gått in i klykan.

Samtliga spelare förtjänar ett tack. Ni gav allt. Det gav oss tre sanslöst viktiga och sköna poäng. Jag bugar. 

Jag vill även tacka tifogrupperna. Det jobb ni gör är helt jävla sanslöst. Återigen levererar ni en världsklass-koreografi. Jag blir så löjligt stolt! Ni är fantastiska. Jag hoppas att vi är många som swishar vårt tack! Hjältar!

Detta får summera den här påskhelgen. Nu ska jag poppa mig lite popcorn och följa ett glatt grönvitt socialt flöde och med popcorn i näven även snegla lite åt ett gråtande norrortsgäng. 

Mohahahaha….

Tack Hammarby!