Vemodets vinterdvala

bänk

Mars ska tydligen vara en vårmånad. Känns rätt avlägset va? Ute har Kung Bore definitivt tagit ett hårt grepp även över Stockholm. Jag accepterar att folk gillar det. Jag har bara svårt att dras med i friluftshetsen. Jag hatar att frysa. Jag gillar inte att åka skidor. Jag tycker inte om snö.

Det är även en period av personligt vemod. Årsdagen för farsans bortgång är nu. Jag saknar ju gubbfan. Sista åren var han inte sig själv. Svårt plågad av sitt amputerade ben som vägrade läka. Lägg där till en tidigare stroke som gjorde honom betydligt mer folkilsk än någon var van vid. Han var inte längre den person han tidigare varit och i stunder var jag otroligt sorgsen över just det. Men shit så tomt det är när någon som alltid funnits där plötsligt är borta. När det är oåterkalleligt.

Jag saknar att ringa honom. Hade velat berätta om hur mycket jag trivs på mitt nya jobb. Hade velat fråga honom om goda råd. Helst av allt hade jag velat höra honom berätta om upplevelser med brorsans ungar. Det är nog det jag tycker är mest sorgsamt. Att han och dem inte fick lära känna varandra. Jag vet ju att de hade gillat varandra.

Det är tomt i hjärtat. Där finns en tagg av saknad. Det är inte ett blödande sår längre efter fem år, men det är tomt. Så förbannat tomt.

Kung Bore ställer också till det för fotbollsspelandet i stan. Planerna är insnöade och kylan gör det svårt att få dem spelbara. Å andra sidan njuter ju bandyvännerna. Isen på Zinken har väl sällan haft bättre förutsättningar för perfektion. Ikväll är tanken att Sandviken ska få ta sina epatraktorer hem. Utan poäng, tack.

Hammarbys damer ska spela match i Uppsala i helgen. Jag hör att sjukstugan råder och att det är svårt att få till en full bänk. Den där vedervärdiga influensan verkar slå skoningslöst i år. Och damerna har en tunn trupp. För tunn, om du frågar mig. Jag hoppas att man kan kontraktera någon spelare till innan säsongsstarten. Jag hoppas också att Kanalplan blir färdig så att damerna kan få träna där. Sägs att elen inte är färdig. Att ELEN inte fungerar och det beskedet fick vi redan för en månad sen. Kom igen nu staden. Fixa det där pronto.

Herrarna ska ju till Borås. Cupmatch mot Elfsborg på söndag. Jag följer faktiskt inte med. Jag känner ingen pepp för bortaresor än. Det är inte riktigt likt mig och jag blir lite orolig. Tänker att det är just vinter-vemodet. Jag vill göra som igelkotten. Gå i ide. Istället sitter jag här med taggarna utåt.

Vi står inför ett intressant år. Jag är som vanligt orolig. Min oro baserar sig mest i att jag tycker att vi helt saknar eget spel. Vi ser hittills inte ut att lira som ett lag. Den känslan fanns ju även under hösten. Jag tillhör dem som fortfarande inte hämtat mig från HBK hemma. Jag är fortfarande svinförbannad över hur det såg ut i den matchen.

Det är onekligen mycket som ska bevisas i år på planen men även bredvid. Själv tycker jag att vintern har varit tung. Vi har kickat två tränare och jag fick magont i den vevan över hur min klubb skötte kommunikationen. Det finns en ton jag inte tycker om och som jag helst inte vill vänja mig vid att min klubb använder.

Det vankas årsmöten. Jag hoppas tonen är en annan där. Jag hoppas också att årsmötet väljer in Mia. Hon föreslås som suppleant till styrelsen av valberedningen. Min röst har hon definitivt. Jag själv hoppas att mitt eget årsmöte ger mig både ansvarsfrihet och nytt förtroende för 2018. Planen är att vi ska fortsätta att göra och sälja Sveriges överlägset bästa matchprogram. Jag hoppas att jag får fortsatt förtroende som ordförande.

Idag släpptes också säsongskorten till försäljning för de som inte hade något förra året. Det går rykten om 500 köpta säsongskort på en halvtimme. Vi kommer nog snart att kliva över 13.000 sålda. Det är en magisk siffra. Det här är något vi bara måste vårda. Det är så fantastiskt fint hur trogna vi är. Jag kan inte låta bli att undra lite vad som händer om vi plötsligt skulle nå lite sportsliga framgångar också.

Jag låter det gå ett par veckor till. Jag stannar lite till i min vemodiga vinterdvala. Sen lovar jag att jag kommer att vara tokigt peppad inför säsongen 2018.