Söndagsträning
Söderstadion väcker starka känslor i mig. Det är ett andra hem. Att kliva upp på läktaren, möta elljusets strålar en kylig höstkväll är magiskt.
Som den här säsongen artat sig är magin lite mindre men desto större är ångesten… Match i morgon. Så sjukt, sjukt viktig.
Dagen före match är det träning på just Söderstadion. Läktarna gapar tomma. Jag är helt solo på läktarplats. Märklig känsla.
Fadi och José verkar rehabträna.
Grabbarna värmer upp under nästan obehaglig tystnad.
Solen skiner. Det är vackert.
Jag önskar nästan att det skulle regna. Det skulle passa min sinnesstämning så mycket bättre.
Förstår helt din känsla. nu är allt läskigt.
Jag förstår precis känslan. Själv är jag i exakt som klubben kust nu. Ont i halsen, snorig, feber och ont i kroppen. Men jag ska faanemig stappla till Söderstadion imorgon om det nu är det sista jag gör (i långkallingar, mössa, handskar och vinterjacka). Och jag utgår ifrån att även laget gör vad som krävs för att vi alla ska få må bättre under det som är kvar av det här skitfotbollsåret. Amen!