pepp inför jul, gott folk

i soffan. kollar barnprogrammet Tusenstad med mitt barn. rostade mackor på varsin soffkant och kaffekoppen på fönsterbrädet. bra skit. snus också, så är livet komplett.

försöker glömma att det är julafton i morgon, att stan är fylld av hysteriskt många presentivrare som jag dessvärre måste bekanta mig med senare, att det står en gran bakom min rygg som luktar 40 000 småkryp. att mina vänner krossar facebook med bilder på överdimensionerade temagranar, döda grisar i matform som illustreras som något slags narcissistisk kökskonst, och allt möjligt annat ointressant.

jag väljer att sticka huvudet i sanden.

det är inte ofta jag gör det, men när jag gör det gör jag det bra. tror ens aldrig jag berättat för någon hur vansinnigt mycket jag avskyr julen som högtid. påtvingat elände som dessutom kostar skjortan och som får 12% av den svenska befolkningen att uppleva känslan av ensamhet.

ett kommersiellt stressträsk är det. inte ett ångestträsk, som en del vill ha det till. bara ett träsk utan substans. ångest får jag när människor mår dåligt eller när människor behandlar mig dåligt. men ångest inför jul, absolut inte. jag försöker istället låtsas som att den inte existerar. som att dagen julafton och juldagen bara ska klaras av, så fort som det bara är möjligt. för att sedan övergå till det som är det fina livet, den fina verkliga vardagen. där livet händer.

visst, jag köper också julklappar. till mitt barn. inte till någon annan. jag skickar julkort också, men det är mest för att Shreken får fantisera kring hur dessa avbildningar och roliga teckningar av vänner och bekanta ska utformas med krita. vi gör det till en grej. jag får anstränga mig för att inte förta hennes entusiasm inför denna högtid (mer korrekt: julklapparna).

flera personer frågade mig i går om jag är ledig i mellandagarna. absolut inte! jag är överlycklig att julen i år inte har så många röda dagar, så jag får jobba. och istället se fram emot självvald ledighet i form av semester om någon månad.

vad är det som gör att vi så krampaktigt håller taget om denna högtid? ökar antalet medlemmar i svenska kyrkan? är det fler konfirmander nuförtiden? har gemene man råd med jul ens? hur många bryr sig om jesu födelse? är vi medvetna om att julen som tradition endast är ytterligare ett sätt att tränga undan livsavgörande frågor?

nej, ett jippo är det. ett jippo som egentligen bara berättar för oss om avsaknaden av naturliga och improviserade möten mellan vänner och familj. ett sorgebarn är det.

god jul.