John Mayer

För några år sedan blev jag förälskad. Så där krossat förälskad.

John hette han.

Kunde sitta i timtals och lyssna på honom. Lärde mig varenda en av hans texter utantill. Är inte av den sorten som gillar blödig musik, men det är något med Johns musik som stannar tiden. Där är en lidelse och historia som är så jävla hård men ändå med så mycken kärlek. Och jag fortsatte lyssna. I lurarna till jobbet. På jobbet. På natten. Överallt.

I dag när jag kom till dagis för att hämta Shreken plockade jag förstrött bland hennes grejer på hyllan. Packade ner ett par regnbrallor i handväskan. En trasig sko åkte i soporna. Ett par nycklar hittade jag också. Och sen. När det borde vara tomt, ser jag ett papper. ”Grattis i efterskott Mia”, står det.

En CD under pappret. Med han. John.

Magiskt. Och så extraordinärt otippat. Så omtänksamt, otippat och fint. Såg inte namnet på avsändaren först, och var tvungen att sätta mig ner på en liten pall och begrunda handstilen, namnet. Karin. Karin. Karin! En vacker Holgers mamma. Karin jobbar med musik på P3 och är en ruskigt snygg tjej.

Äh. Helt fantastiskt. TACK KARIN!