#Falkenbergaway

Står på en full tunnelbana på väg till jobbet krampaktigt hållandes i en sojalatte från Espresso house. Trött och lite sliten – men ändå glad och som sagt bara lite sliten.

Funderade tvåtusen varv på om jag skulle åka till Falkenberg eller inte. Kalkylerade hur sömnbrist och eventuell förlust skulle påverka hälsan och kommande arbetsvecka. Vägde det mot suget att vara på plats.

Det blev bästa tänkbara lösning. Och det som jag knappt vågat ta med i beräkningarna. En vinst!

Åkte tåget på morgonen! Fick rapporter från vännerna på Gullmars att det var strul med bussen, att de efter en timme fick åka SL-buss utan toalett. Galet.

Sen kom fler tråkiga besked längs vägen, om strul för folk på andra bussar. Jag fick också veta att min papegoja dött under natten. 15 år blev hon och det känns jättekonstigt att hon inte finns mer.

Det var perfekt för mig att just den här resan glida dit med tåg, med finaste sällskapet dessutom.

Det var grymt att möta alla på plats. Jag upplevde det som att många var sammanbitna och en del lite nedstämda. För några hade bussresan tagit hårt och varit jobbigt, även om alla tappra bortaresenärer alltid gör allt för att vända saker till det positiva och hitta bra saker att fokusera på. Samtidigt var det grymt att se att så många klätt ut sig, där var änglar, gruvarbetare, kaniner, läkare, falska väktare, civvare etc etc.. Fantastiskt!!

Vi har ju tyvärr fått uppleva flera gånger nu att vi varit peppade, taggade och glada – för att sedan förlora all energi när matchen börjar – och slutar. MEN vi vann!! Vi vann faktiskt. Vi fick se spelare kämpa, och vi fick se mål och vi fick jubla. Och känna lättnad.

Så glad att jag bestämde mig för att åka.

Fick åka bil hem – susade fram i mörkret och var snabbt hemma. Så faktum är att jag är ganska utvilad idag ändå. Och glad.