Förväntan

Och rysskyla. Och snökanoner. Dessutom ett vedervärdigt avsnitt av Top Model.

Veckan har hittills innehållit mycket. Ett samtal och möte som varit mitt livs viktigaste. Och varmaste.

Men mest bloggtorka.

Vi börjar med det sista. Om att inte känna skrivsuget. Och ångesten att då har en blogg. Samt den lyckliga stjärnan att vi har Mia. Jag har helt enkelt hamnat i ett tomrum där orden fastnar, där orden stakar och där självförtroendet sviktar. Framförallt har jag haft en period där jag inte haft ett enda dugg av Bajen. På fredag blir det ändring på det. Därav den stora förväntan som ligger i luften. Bajenkvällen. Mumma.

Den här veckan har flera fåglar viskat om Max von S. Jag hör det från flera håll. Det gör ju att jag, förutom förväntan att träffa familjen, även får drömmar om att något stort ska hända. Känn pressen Gustaf Grauers. 🙂

Snökanoner. Trodde det var ett kvällstidningsord. Tills en meterolog på radio Stockholm faktiskt förklarade att det var ett korrekt begrepp. Det handlade om varmt vatten, energi och kraftiga vindar. Då skapas tydligen dessa kanoner. Kanske är det så att vi pulsar i snö inom ett dygn. Vill inte. Vill verkligen inte. Trodde en kort stund att faran var över. Hur kunde jag tro det? I februari? Hörde ju koltrasten i morse och tänkte vår. Trots minusgrader och kylan från helvetet. Men det är förbannat skönt att vi åtminstone går mot ljusare tider.

Och Cypern. Snart ska jag få åka till Cypern. Så. Jävla. Glatt.

Det där sista i ingressen handlar ju om förnedringsTV. Kidsen i klassen har pratat om att ”nu börjar det”. Många tjejer i klassen spelare ”GoSuperModel” och skulle nu bänka sig framför serien med nästan samma namn på TV3. Jag tänkte att jag skulle titta för att hänga med i tugget. Jag orkade inte ens tio minuter. Sen var jag kräkfärdig. Vad fan är det för jävla skit. Måste vi utsätta varandra för den där typen av TV? Är det verkligen så vill ha vårt samhälle. Jag är ingen moraltant, men just det där att välja vem som har minst chans. Hänga halsband på folk man tror minst på. Vända gruppen mot individen. Skaffa billiga poäng på någon annans bekostnad. Fy fan. Hatar, hatar, HATAR det.

Jag bytte kanal. Ägnade kvällen åt att titta på fotboll. Å, min älskade fotboll. Det är stunder som gör mig glad.

På fredag står jag på Hovet och delar ut matchprogram. Det delas ut två olika. Ni ser till att skaffa er båda.

Nu är det 48 timmar kvar. Och jakten på publikvärdar är stor. Jag vet att det är ett måste att fixa fram minst tjugo till för att polisen ska godkänna arrangemanget. Jag hoppas innerligt att folk visar välvilja och ställer upp.

Sist, men absolut inte minst, vill jag skicka en stor kram till Fadi Malke. Korsbandsskadad. Helvete också. Tungt för Fadi, men också tungt för Bajen. Vänsterkanten blev plötsligt lite tunn, fast.. står vårt hopp kanske till Monday som vänsterback? Lite trist att vi släppte Elliot till Sirius nu när det blev som det blev. Men hur fasen skulle man veta det. Kämpa Fadi!