Bilder och en dementi

Jag var skogstokig på domaren när jag stod där på läktaren. Tyckte att karln blåste fel i varenda jävla situation.

Det var då.

Jag vill väl inte, efter att ha sett matchen i efterhand, påstå att han var felfri. Men långt ifrån så genomusel som jag tyckte på plats. Vid fler än ett tillfälle hade han rätt och jag fel. Jag tänker, det är väl lika bäst att skriva det och vara stor och erkänna när jag nog överreagerade en smula.

Castro fick inget beröm i det förra inlägget. Efter att ha sett matchen på TV så är det läge att ge honom det. Han gjorde flera saker riktigt bra. Framförallt gläds jag åt hans kopiösa hemåtjobb. Och dribblingen i slutet som sånär gav oss två-noll. Mon dieu, det var SÅ läckert.

José borde dock ha gjort tvåan. Så fri han stod efter Figges frispark. Den borde han nog ha förvaltat bättre. Jag såg aldrig hur fri han var där på plats.

Rent själviskt kunde jag inte annat än le lite stolt när jag hörde hur kommentator Jarelind refererade till min intervju med Gregg mer än en gång. Inte för att det betyder något, men mer bara en egen känsla av tillfredställelse. Det var flera som kom fram och creddade mig för den idag. Och oss, för bloggen. Världsklass på killen på Puben som kom fram och berättade att han inte fick läsa vår blogg. Tjejen hans tyckte det kändes som att han var otrogen när han läser här. Jag vill bara understryka om hur genuint jävla glad jag blir för alla snälla ord. Det värmer mig så oerhört. Att ni gillar det vi gör är liksom bränslet. Drivkraften. Så, tack för att ni tar er tid att komma fram och säga det.

Ingen föll igenom idag. Så enkelt var det. Vi har fortfarande massor att jobba på, men ingen föll igenom. Laget höll ihop. Laget krigade, slet och kämpade. Laget vann.

Tack Bajen! Tack som fan.

Peter har ännu en gång varit schysst och låter oss visa hans bilder. Tack Peter!

Detta bildspel kräver JavaScript.