Reglerna

Det är nu det händer. Jag börjar gilla det. Chartrandet.

Vi går upp vid 9. Går raka vägen ner till frukostbuffen som vid det här laget inte är överfylld med hotellfamiljer. Vi lassar våra tallrikar fulla. Färsk frukt, turkisk yougurt, nötter, bär, kaffe, skinka, finost, flingor, jordnötssmör. Allt. Välja och vraka.

Gömmer en kaffekopp och smugglar den vidare in till poolområdet. Vore jag lite mer rutinerad skulle jag ha varit nere vid poolen och paxat två solstolar genom att ha lagt två handdukar över dem. Det har jag inte. Jag sov vid 7 när detta sker varje morgon.

Nu är det minidisco i lilla poolen. Shreken och hundra andra ungar skakar rumpa och rullar med armarna.

Jag läser min bok. Tittar upp mot himlen. Tittar på folk. Tribaltatueringar, färgglada bikinis, Billabongtröjor, Foppatofflor, roseglas med paraplyer. Den dan min man tar på sig Foppatofflor. Den dan.

Lekstugepyssel och hälften av ungarna förflyttar sig med ett vräkande sorl till lekhuset.

Jag fortsätter att läsa min bok. Om trygghetssverige som förbjuder allt i hopp om att säkra, men som egentligen bara inskränker folks egna vilja och kraft och beslutskaraktär. Utesluter det fria tänkandet genom tydliga diktatoriska ramar.

Ungefär som här, på chartern. Man är i princip oförmögen att göra fel då allt är uppstyrt genom regler, lagar och förbud. Inskränkande, samtidigt som detta totala förfarande inger en form av vidrigt trygghetsnäste.

I morgon ska jag paxa solstol.

20120512-134333.jpg