Hon

Om tre timmar ska jag gå upp. Jag ska släpa mina ben över sängkanten, gäspa högt och artikulerat, andas i takt med hjärtat. Hur är det möjligt.

Jag Känner mig trasig. Rastlös. Rotlös. Utan henne blir det så.

Barnet.

Jag är bra på att leva. Leva som i att känna, andas, närvara. Som i att låta livet kasta lyra med mig fast ingen jagar. Jag låter mig med glädje flygas runt, väntar otåligt på nästa tur. Ser fram emot nästa tur.

Men när hon varit borta från mig längre än alla skosnören räcker. Då, falnar allt och lämnar inget åt slumpen.

Fyra dagar. Tre nätter. Kvar.

20120710-031611.jpg