Nationella prov

image

Det är tidig morgon. Andra dagen av det jag en smula skämtsamt döpt till mardrömsveckan. Rent jobbmässigt alltså. Jag är ju mellanstadielärare och ska den här veckan genomföra mina nationella prov i svenska. Jag har en sexa för första gången. Utöver det ska jag ha mina utvecklingssamtal också.

Visserligen självförvållat. Jag och mina kollegor valde själva när vi ville ha de. Men för att uttrycka det milt så kommer det att krävas sina timmar på jobbet. Kaffebryggaren gör sitt jobb just nu. Jag väntar på dagens första, efterlängtade kopp kaffe. Jag är förberedd och hade en stunds reflektionstid över. Tänkte först ta det på twitter men inser att det är för få tecken.

Skolans våning är helt öde. Jag kom hit strax före halv sju och det är fortfarande tomt här. Automatiska lampor som slocknar när ingen rör sig. Mörker. Jag gillar att vara tidig på jobbet. Får alltid så mycket gjort de här första timmarna. Är otroligt mycket mer effektiv så här dags än när barnen har gått för dagen. Då är skallen mosig av alla intryck och alla ljud.

Idag ska mina elever testas i läsförståelse och i att skriva. Idag är det skönlitterära texter som ska läsas och en berättande text som ska skrivas. Det är här jag behöver lite feedback från alla er andra. Från er som inte befinner sig i skolans stundtals skeva värld.

Jag får inte förbereda mina elever mer än att de vet temat för proven. ”Vilken cirkus!”. Vi har fått prata om cirkus som fenomen men också pratat om att uttrycket vilken cirkus kan betyda mer. De flesta barnen har egna erfarenheter av cirkus men långt ifrån alla. Så långt är jag helt med. Jag tycker det är toppen att vi har fått haft en förberedande lektion.

Men så vad det då själva skrivandet. De får inte reda på i förväg vad de ska skriva om. De ska glida in här i klassrummet efter en rast och presenteras med en rubrik, några stödfrågor och sen ska de skapa. Pang, Bom. 80 minuters kreativitet under rubriken nationellt prov.

Ni hör hur lycklig jag låter va?

Jag gillar att skriva. Min gymnasielärare gjorde effektiva försök att döda allt vad skrivlust hette för min del, men jag insåg i vuxen ålder att jag visst kunde skriva. Är ingen talang men vet av otalig feedback från läsare både av den här bloggen men kanske i synnerhet utifrån texter jag publicerat på svenskafans.com att folk har uppskattat det jag skrivit.

Inte en enda gång har jag behövt skriva på kommando. Inte en enda gång i mitt vuxna liv har jag fått en rubrik och berövats möjligheten att bolla mina tankar och idéer med någon annan innan jag skriver.

Jag är därför skeptisk till den här provformen. Jag tycker inte det är vettigt att inte låta eleverna få möjligheten att tänka själva en tid i förväg. Kanske innan de somnar, på väg hem från skolan tillsammans med en kamrat, eller över ett middagsbord. Eller tillsammans med mig. Att ur rättvisepunkt få möjlighet att bolla idéer med sin lärare lite innan. Sätta ord på sina tankar och få feedback och bekräftelse.

Jag har försökt avdramatisera proven för eleverna, men det är inte särskilt lätt ska ni veta. Det är framför allt mina högpresterande elever som är stressade. Som vill leverera. Som verkligen vill ta chansen att visa sina förmågor. Flera stycken har uttryckt frustration över att inte få veta i förväg vad de ska skriva om.  En av dem, en tjej som skriver mycket på sin fritid, var klart frustrerad igår.

”Pernilla, jag jobbar inte så här! Jag behöver tid för att skapa. Sova på saken och skriva utkast. Tänka om och om igen”

Nu är det ju ingen fara på taket eftersom hon dagligen visar mig vad hon kan. Jag har full koll på hennes förmågor. Hon själv är också helt på det klara med att hon är en väldigt god skribent. Men för hennes egen skull delar jag hennes frustration. Hon vill ju bara få förutsättningarna att skapa det bästa hon kan.

Min fråga till er där ute som har andra jobb är helt enkelt om ni någonsin hamnar i situationer där ni ska skapa på tidsbegränsat kommando utan möjligheterna att diskutera med en kollega eller vän? Finns det sådana situationer och i så fall, vilka är de? Vad är det egentligen för skrivförmåga vi testar när vi skapar prov på det här sättet.

Hör ni inte mer från mig de närmaste dagarna så vet ni varför. Jag ligger förmodligen begravd i en hög av prov eller instängd i mitt klassrum i samtal med barn och föräldrar.

Kanske är bäst att förtydliga med att jag tokgillar mitt yrke. Jag kunde inte ha valt en bättre plats att tillbringa mina dagar på.