Grönvita moln. Stolthet. Och tålamod.

Börjar landa nu. Inte någon kraschlandning så som vi vant oss vid efter att ha surfat maximalt på varje tillstymmelse till framgång. Nej, bara att jag kliver ner från de grönvita molnen jag har svävat på sedan i måndags klockan tre och som jag tillät mig stanna kvar på hela gårdagen. Och jag inser när jag börjar landa att det som händer faktiskt händer.

Jag har tänkt igenom mina intryck efter Cypernlägret och den känslan jag fick då, att vi har en trupp med krigare som inte kommer att vika ner sig. Eller – jag vågar knappt skriva orden – kommer att prestera. Försäsongen där man sett en tydlig spelidé ta form. Stämningen på Årsta. Ett lag. Fokus. Och tålamod. Att Nanne har lyckats få oss att känna tålamod, att vi ska skapa ett lag och ett spel som håller även den dagen vi går upp. Långsiktighet. Som vi längtat efter att höra de orden.

Jag har öppnat ett skrivfönster på bloggen flera gånger det senaste dygnet, men inte lyckats klä mina känslor i ord. Bara svävat vidare.

Annars är TACK det ordet som legat närmast till hands, ungefär så som Pernilla formulerade det i sitt inlägg.

Tack alla liksom.

Känslan att få gå till jobbet och se löpsedlarna skrika ut, inte bara att vi var flest supportrar på plats, att vi är trognaste fansen, hade snyggaste inramningen – jo det också – men att vi faktiskt också VANN. Med 5-0. KROSSEN.

Kollegor som sticker in huvudet och gratulerar. Stoltheten. SMS från glada vänner. Hammarbyenergin. Den bästa!