Julkalendern

Varje år säger jag samma sak: ”Nej, fy fan, i år orkar jag inte! Pallar inte att jaga land och rike runt efter billiga men ändå ”bra-att-ha-grejer” att fylla den där kalendern med. Det tar hundra år och lika många att slå in alla minigrejer.

Varje år misslyckas jag med målet att ge upp. Varje år hänger den där, kalendern, som min mamma fyllde med små julklappar åt mig själv, när jag själv var liten.

Och nu sitter jag här och har fjärilar i hela magen av förväntan. Jag vet att när den där rosa ungen kommer hem i morgon efter pappahäng så kommer jag inte att kunna hålla mig. Jag kommer säga nåt töntigt som: ”Cecilia, det är någon som varit inne på ditt rum!”

Hon kommer syna mig och säga: ”Nej, mamma, det är du som har gjort något. Du kan inte lura mig”.

Sen kommer hon att vråla inifrån sitt rum: ”Kaleeeendern!” För den glömmer hon bort mellan varje år.

Det är bara att lägga sig platt. Kärleken är större än allt. Ge mig i morgon nu.

IMG_1182